Det säger sig, att om man sjunger en ovanligt vacker melodi, men ack så sorglig, kan man locka fram en Sorgesångare. En majestätisk häst med vit päls såsom månskenet och blommor i sin man; ögon gnistrandes som vita opaler. Men låt dig inte luras av dess skönhet, ty en Sorgesångare har mer dystra avsikter än du kan föreställa dig.

Den tycker särskilt om att hålla till vid vattendrag. Du kanske inte märker det först, men allt eftersom du litar mer och mer på Sorgesångaren börjar den byta färg på sin päls: från vit till en havsgrön färg. Det är då den slår till; när du sätter dig upp för att rida tar den dig ner till närmsta vattendrag och sjunker under ytan...

Såhär i slutet av oktober när spöken brukar komma tillbaka och hälsa på i Jorvik, brukar jag bege mig till Gyllenåsarnas dal. I natt gjorde jag samma sak och jag träffade många små filurer som jag inte kunde motstå att gosa med. Titta vad söta!

Idag var Luna och jag och hälsade på en gammal god vän, Pi. Titta! Vi matchade till och med omedvetet! Det var ett tag sedan vi sist sågs; så Pi föreslog att vi skulle koka ihop en trolldryck för gamla tiders skull...

Så många flaskor med olika ingredienser... Jag vet inte hur hon håller reda på innehållet, men resultatet blev lyckat, så jag kan inte klaga för mycket.

Nejj, inte de svamparna!! 

lunation (av latin luʹna ’måne’), tidsintervallet från nymåne till nymåne. NE

Där, i månskenet, fann jag henne. När tiden blev stillastående och hovarna gled över ängen, när månen kikade fram bakom molnen och avslöjade den vackraste syn jag sett. Så spöklik, med skimrande ben i den klara natten, men så graciös att jag inte kunde ta ögonen från henne. 

Visioner, som spillror, skärvor, flimrade förbi. Av nuet, av dåtiden, av framtiden. En början och ett... slut?

Dåtiden, spökhistorier -- kärt barn har många namn -- berättade med viskande röster och darrande händer. Vad gömmer sig bakom berättelsen? Ett skrämmande obehag eller ett tragiskt slut?

Välkommen till familjen, Luna! Hon har ännu inte öppnat upp sig helt, det tog ett tag innan jag ens fick komma nära, men jag ger inte upp. Denna själ har varit ensam alldeles för länge.

I dag var det Applecakes tur att få följa med mig på mina äventyr! Utklädnaden idag blev alv-inspirerad. Sedan red vi till Moorland för att gå bus eller godis. Boo!

Darkpearl fick äran att följa med mig på ett viktigt uppdrag i dag: karva pumpor! Snart är det Halloween och en av mina favoritsysslor är såklart att hitta på olika designer att skära ut. Arg, ledsen, glad...? Det bästa är sedan när det blir mörkt på kvällen och man får se dem lysa upp! Så vackert och stämningsfullt.

Sedan tyckte jag det var roligt att förklä mig till en pumpa själv och gömma mig i stacken... Nu snackar vi kurragömma!

I natt red jag på den så kallade 'hemsökta rytten', och jag förstår verkligen varför den kallas så! Titta bara på denna reklamskylt från Mr Kembell...! Förskräckligt!

Bortsätt från det hemska fyndet hittade jag även lite allt möjligt, bland annat en snäll åsna som gjorde mig sällskap en bit!