När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas, att fira få advent

citrin, novembers månadssten

Nu är det mitten av november igen och året börjar lida mot sitt slut. Tänk vad snabbt det gått ändå. Dagarna på Jorvik blir allt kortare och kortare; sena morgonar och tidiga kvällar. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om november (man ser ju knappt solljuset!) men jag har på senaste tid kommit att uppskatta månaden mer. Det finns ändå en viss mörk charm i de tomma träden som börjar förbereda sig inför en lång vinter och alla löv som förmultnar på marken; frosten som sakta börjar smyga sig fram på natten och den där lyckliga känslan man får när solen faktiskt tittar fram och tiden till en promenad äntligen hittas. Ett magiskt sammanträffande.

Det kan vara lätt att alltid ta de mest använda stigarna, men Jorvik är fyllt med olika vägar att utforska och nya hemliga platser att hitta. Det är något som jag verkligen tycker om med Jorvik -- man vet aldrig vad vänter när man beger sig bort från den trogna ridstigen och rundar nästa gran. En sak som dock är säker: utsikten är alltid garanterat vacker!