Häromdagen bestämde sig ödesryttarna och jag oss för att komma in i Fort Maria och utforska biblioteket samt hämta hem Mrs. Holdsworth. Det visade sig dock vara mer utmaning än vad vi trodde! Det verkar vila någon slags magisk, onaturlig kraft kring stället och trots alla våra försök att komma in lyckades vi inte! Som tur är finns det rykten om en annan väg...

Först måste vi fånga en capran som har slått upp läger därinne. Kanske inte det bästa första intrycket att göra på någon vars hem man behöver låna.

Det var så vi fick träffa Beatrix för första gången! :-) Som tur är var hon villig att visa vägen efter att vi sprungit några ärenden åt henne. Nu får vi se vad biblioteket har att erbjuda inne i fortet! Jag har alltid varit förtjust i böcker och alltid velat utforska Fort Marias hemligheter.

Nu är det äntligen svampsäsong!! För att fira tog jag med mig Zapling ut till mitt svampställe (hemligt såklart...) i en ny outfit för att se om vi kunde hitta några. Denna årstid är verkligen så vacker med alla dess färger. Vi red på morgonen, strax efter solen gått upp. Det var ett så vackert sken. Helt magiskt!

Först var det svårt att hita de små rackarna men när man väl hittar en brukar man hitta flera. Och oj vad många det var!!!

Jag och Zapling besökte Silvergladebyn såhär klockan två på natten. Det blev en härlig nattetur i den annars livade byn, men nu var det helt tyst. De flesta sover väl vid det här laget...

När vi var ute och utforskade byn så stötte vi på en tipspromenad! Vi hade inget annat för oss utan vi gick den. Tyvärr har jag inte träffat den lokala skräddaren, så det blev inte alla rätt. Det får bli ett nytt försök imorgon om vi har svängarna förbi.

Jag passade såklart även på att njuta av den härliga natteluften. Hyfsat kallt men inte alltför, trots att vi börjar gå mot kallare tider nu. Det var skönt att bara få sitta en stund och koppla av medan Zapling gick och betade.

Sent igårkväll var jag och Zapling ute och letade efter bär till kvällsmaten på De Glömda Hedarna. Han passade även på att dofta på de underbara blommorna! Naturen runt omkring är så vacker och stjärnorna hade precis börjat titta fram. 

Klockan är en timme innan midnatt men förberedelserna är fortfarande många inför midsommar, så jag bidrar med alla krafter jag kan för att vi ska hinna med!

Vi lever så snabbt nu för tiden -- rider förbi alla ställen utan att se oss omkring den där extra gången. Tiden tickar, snabbare och snabbare. Som ett hjul som inte går att att stoppa: det rullar på. Hela tiden. Ibland måste vi koppla av stressen; ta ett djupt andetag och bara existera utan att känna krav och press över saker som måste göras innan dagen är slut. Annars missar vi allt det vackra i världen. Näckrosorna som guppar i det stilla havet. Måsarna som skriker i skyn. Vassen som blommar. Bina som surrar glatt. Åh! Det finns så mycket underbart!

citrin, novembers månadssten

Nu är det mitten av november igen och året börjar lida mot sitt slut. Tänk vad snabbt det gått ändå. Dagarna på Jorvik blir allt kortare och kortare; sena morgonar och tidiga kvällar. Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om november (man ser ju knappt solljuset!) men jag har på senaste tid kommit att uppskatta månaden mer. Det finns ändå en viss mörk charm i de tomma träden som börjar förbereda sig inför en lång vinter och alla löv som förmultnar på marken; frosten som sakta börjar smyga sig fram på natten och den där lyckliga känslan man får när solen faktiskt tittar fram och tiden till en promenad äntligen hittas. Ett magiskt sammanträffande.

Det kan vara lätt att alltid ta de mest använda stigarna, men Jorvik är fyllt med olika vägar att utforska och nya hemliga platser att hitta. Det är något som jag verkligen tycker om med Jorvik -- man vet aldrig vad vänter när man beger sig bort från den trogna ridstigen och rundar nästa gran. En sak som dock är säker: utsikten är alltid garanterat vacker!