30 september
Det är en skakig färd upp med linbanan; vinden ligger på kraftigt halvvägs upp på toppen av berget. Silvergladeobservatoriet. Det är en lättnad när Zapling och jag äntligen kommer ut från kabinen och tar ett friskt andetag. Utsikten härifrån är så vacker. Praktfullt. Världen ser så liten ut från ovan. Som om Pandorias skräck inte spelar någon roll; att hotet från Mörkerryttarna inte ständigt svävar ovanför oss. Här finns bara nuet.

Mario hälsar glatt på oss när vi kommer fram. Det var ett tag sedan jag besökte honom nu men här uppe verkar tiden nästan stått stilla. Ensamt och en småningen kyligt, noterar han i den krispa höstluften, men stjärnorna ger gott sällskap. Vi delar samma intresse för stjärnhimlen. Så mycket outforskat, så många frågor vi ännu inte fått svar på.

Han har skaffat en ny stjärnkikare, mycket sällsynt och av bästa kvalité. Ivrigt tittar jag in i den och framför mig tonar stjärnor upp sig. Klart och tydligt, som om jag kunde röra vid dem. Plocka ner dem från himlen och strö ut dem igen; ett glittrande hav. Jag letar upp något jag tror kan vara ett stjärntecken och Mario bekräftar min teori. "Livets väktare" kallar han den för och nynnar nästan lite glatt för sig själv. Vi alla har en stjärnbild vi känner oss mer sammankopplade med, säger han. Livets väktare representerar naturen. Jorviks floder, hav och djupa skogar. Blommorna. Gräset. Humlorna som flyger förbi och fåren som betar. Det är så vackert.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

väntar bara på att ReShades 3D-effekter ska börja fungera igen... ...

  Blev helt kär i det nya sminket och den nya hårfärgen!! ...

  Cloverleaf <3 Vilket jag tyckte var det perfekta namnet, då hon har nästan klöver-formade former i sin päls... ...

  välkommen till familjen Blueberry <3   CHONK ...