Välkommen till Fort Marias källare. Beatrix, capranen som bor i Fort Maria, visade oss den hemliga vägen in. Vi hamnade mitt i biblioteket i Fort Maria. Jag har aldrig sett så många böcker förr på samma ställe! Mysigt med många platser att sitta och läsa, synd att det blev övergivet... Mrs Holdsworth fanns dock ingenstans att hitta.

Biblioteket var dock större än det först anades. Mystiska sken och lappar runt om på väggarna ledde oss till en helt ny del; källaren. En spiraltrappa sköts upp ur marken och avslöjade sedan länge glömd kunskap. Rader av böcker och bokhyllor och längst in fann vi henne. Mrs Holdsworth var i färd med att forska i gamla historier på Jorvik, vi får se vad hon har hittat!

Jaaa, jag är jättenostalgisk. Loggade in och bytte om till det jag brukade rida runt i för cirka tio år sedan.

Snowie och jag iklädd en "härlig" blå outfit, den vi hade när jag först köpte henne.

Dragon i en ovanligt snygg outfit (för att vara ~tolvåriga jag).

Nu står Scy och jag redo för imorgon. Precis där vi började. Nu är det dags för nya äventyr.

kommer bli lite saknad ändå.

Sent på kvällen tog jag med mig Bee ut på en liten träningsrunda. Först blev det en ridtur till Starshine Ranch. Vägen dit var stilla och vi såg inte många andra som var ute och red, vilket var perfekt då Bee fortfarande kan bli lite stimmig när hon ser andra hästar.

Såklart blev det western-träning, något jag inte har särskilt mycket erfarenhet egentligen men som jag tror både jag och Bee ändå gillar. Hon var jätteduktig och flög ivrigt fram! Även om vi välte mycket hinder på vägen tog vi oss i mål. Övning ger färdighet, som man brukar säga. Sedan bar det återigen hemåt över ängarna och Firgroves stenbro mot Moorland.

Välkommen hem, Bumblebee! ♥ Hon sprudlar med glädje och äventyrslyster var hon än går. Jag fick hem henne en sen tisdagskväll och sedan dess har hon verkligen lyst upp med sin tillvaro. Oftast blir hon kallad Bee :)

Nu när det är juni igen är det dags för den årliga regnbågsfestivalen på Jorvik. I år pågår den hela månaden! Dessutom hittade jag Mica Stoneground med sin luftballong nära Fort Pinta och hon erbjöd mig att följa med till en annan värld långt uppe bland molnen -- det omryktade molnriket -- som hon brukar göra utflykter till vid den här tiden på året. Självklart sa jag ja: jag gillar alltid äventyr!

Åh nej--! Molnriket hade helt tappat sina färger när vi kom dit. Det var kallt och dystert och enbart svart och vitt. Inte alls den magiska upplevelsen som Mica hade utlovat. Snopen och besviken var jag redo att åka tillbaka när vi hittade ett konstigt föremål bland de fluffiga molnen. När jag tog det i mina händer hände det konstigaste; jag kunde liksom känna energin inuti det sten-liknande föremålet bubbla på insidan innan det plötsligt exploderade i en grön färg! Efter en stunds förvirring förstod vi båda att vi hade hittat ett sätt att återställa färgen i molnriket med hjälp av dessa konstiga föremål vi nu kallar för regnbågsfragment. Det var bara att ge sig ut och leta efter fler!

Det tog ett tag innan vi hittade alla och under tiden hjälpte vi molnriket och dess invånare (stora och små moln) med olika uppdrag: hjälpa tillbaka vilsna moln som på något sätt hamnat på Jorvik och städa upp hästskor på regnbågsbanan. Mica hade dessutom lyckats tappa bort sin utrustning på vägen dit men som tur var hittade jag allt på jakten efter regnbågsfragmenten (med hjälp av Pico som hjälpte till att leta från uppepå mitt huvud).

Ett efter ett släppte jag fri energin inom varje fragment och molnriket var återigen sitt färgglada jag igen. Hur det dock gått till från första början vet varken jag eller Mica, men hon lovade att forska vidare på det...

Efter att Mica släppt av mig på Jorvik igen kom jag i perfekt tid för Pride-paraden från Moorland till Fort Pinta så jag hakade självklart på. Bra musik, trevlig stämning och såklart en ridtur för ett gott syfte. Kan det bli bättre? Vi avslutade paraden med ett disco på Fort Pintas strand.

älskar reshade

När jag besökte Silvergladebyn och Steves gård häromdagen träffade jag på Anne. Hon höll på att träna och frågade om jag ville med på en lugn ridtur. Vi tog en slingrig stig genom staden, relativt lugnt sådär på en söndagsförmiddag. Vi träffade på några enstaka bybor ute på gatan som hälsade glatt innan vi begav oss tillbaka.